Långsam vals

Frisk. Sjuk. Frisk. Sjuk. Frisk. Sjuk??
FRISK!!
Tillvaron gungar. 
I takt med Den Ännu Större Trötthetens brollor Yrseln och Det Extremt Låga Blodtrycket.
Samtidigt som storasyster Den Totala Mentala Ledan lurar runt de exakt samma hörn och väggar man glor på varje dag.
Min oklart skadade men tydligt tokunderstimulerade hjärna vill saker. Massa.
Men den galet påpucklade kroppen säger NEJ!
Eftersom det vore ett skämt att kalla detta för trötthet finns det ett vackert utländskt ord.
Fatigue.
Ingen sömn och ingen vila är nog.
Det enda som lindrar är att sitta i en tyst skog invid det älskade Trädet eller när Du är här och jag dras med i Flödet.

Haiku-treraders terapi

Västerländsk haiku:
1. Kan bestå av 5-7-5 stavelser på tre rader, men kan även vara fri från stavelseräkning. 

Helst uppdelad på tre rader.
2. Bör innehålla ett årstidsangivande uttryck.
3. Bör också vara indelad i två hälfter för att förstärka överraskningseffekten.

För haiku oavsett språk gäller:
Den är inte sentimental
Den för samman naturbetraktelser med livets villkor
Den ska vara fåordig och undvika upprepningar
Den ska helst inte innehålla personliga pronomina
Den ska undvika alltför starka adjektiv
Den ska sträva efter att stimulera läsarens associationsförmåga 

Formen bör underordnas det poetiska innehållet

Mitt eget första lilla försök: 

Värmande vårljus

Likt umbärandets mörker

Tar fram essensen

Någon annans briljanta:

Burning log

All of its years

Into sparks

Ibland känner man sig som om man är för liten för världen

Ibland känner man sig inte behandlad som man ska bli

New battlescars

Operation. Igen.
Hjärnans tankevindlingar är under rätt bra kontroll.
Men kroppen låter och larmar. Den minns.
För att citera en ny helt underbar empatisk medsyster-
det handlar om
antal smällar per ytenhet
antal smällar per tidsenhet
Så sant. Nu letar jag djupt efter kraften att svinga upp.
Så där som leksaksgubben man petar ner men som alltid studsar upp igen.
Mitt tack och min kärlek till er som vandrar bi på min snåriga väg är lika enkelt som stort.

Only in America

Skulle ju inte ha någon TV.
Skulle vara i helande tystnad. I böcker skrivna av de med levd visdom. I helande meditation.
Nähä.Vad hände?
Har hamnat i boxberoendet igen. Påminner tyvärr alldeles för mycket om cellgiftstiden.
Men där i den cheesiga amerikanska" Brothers and Sisters" världen har de allt jag aldrig haft.
Stor familj där allt flödar fram och tillbaka.
Kommunikation, kärlek och livet.
Alla säger allt. Öppet och rakt och tittar varandra i ögonen. Sen vill de alltid förlåta.
Jaja. Sen finns det ju den där om Törnrosa oxså.