Visualisering!

Du!

Gifterna har lämnat kroppen!

Back with a vengeance!
Svartare och tjockare än någonsin på de kulturellt oönskade ställena och grått och bebifjunigt på huvud och ögonbryn/fransar?....
Håret!

Ingen människa Är en ö!

Lost for words

Mer talade ord.
Själv har jag inga just nu. Allt känns lite obeskrivbart.

TaladeOrd

Tjing...det här är ju bara så jag.
Fast med någon annans underbara ordkombinationer.
Ses på Underbara Bar på Östgötagatan!

Friends

Till dig bästa vännen T!
Tack för att du fortfarande, efter över 30 år, finns i mitt liv!

Postoperationsdillande

En uppenbarelseinsikt.
Mitt i smärtstilleknarkdimmorna. I form av ett skönt program med dito konst av likaledes sköna finnar.
Jag kommer nog att forsätta. Tyvärr. Trots lila band på armarna.
Varför inte i en kör i Sumpan istället?!

Operationsdags...igen.

Hit och dit i behandlingsbesluten.
Upp och ned i omgivningen.
In och ut på operationsbordet på St. Göran.
Absurt rörigt just nu.
Tack åter igen. För all visat stöd och kärlek.

Och tänk att sånt här gör folk frivilligt.

Besluten vill inte ta sig.
De ligger precis i utkanten av okoncentrationens trötta förvirrade förnekelsebubbla.
Blir ju inte lättare av att en fjärde Kirurg idag började hinta om att det bästa nog vore en operation med kroppseget material, dvs. flytta upp sitt eget fett, under huden, från magen till brösten.
En fettsugning på köpet liksom. Hmmm!
Klämmandes och vägandes på 250 och 350 ml silikongrunksen hör jag lite svagt utanför bubblan ...
" det kommer att känns som om du har ett främmande föremål i din kropp"
"efter strålningen kommer du behöva göra en ny operation"
"Och det måste vara bestämt tills imorgon annars tar någon annan din operationstid."
Tjena mittbena.
Och jag som bara vill sova. Eller äta choklad.

Ängeln i mitt rum

Kan inte koncentrera mig på besluten om bröstens vara eller inte vara.
Känns som jag vill ha ett helhetsgrepp om kroppens status.
Eller något som helst grepp överhuvudtaget.
Nu går det bara för fort.

Radiodays...del2

I hemmets sjuka vrå lyssnas det på massor av radio.
Nu står det klart.
Heliga familjen av och med Maria Sveland, är riktigt riktigt bra.
Och att de blivit anmälda, och friade, av granskningsnämden gör bara det hela ännu roligare.
Och de som har haft något att säga i allt Sommarpratande var Peter Englund, Morgan Alling, P.O Enqvist, Kristian Luuk, Ann Heberlein, Helena von Zweigbergk och sist, men allra bäst, Petra Mede.

Bionic woman

Lagom ironiskt.
Att jag som alltid varit a naturelle rakt igenom nu ska få silikontuttar.
En mer empatisk variant av Kirurg försökte idag förgäves förklara vad som hänt med de nu utplockade illbattingtumörerna och de plötsligt aktuella plockabortalltoperationerna.
Besluten är galet svåra.
Och bara mina.

...två steg bakåt?!

Jag har kvittrat. Glatt, med allt och alla. I en känsla av att ha landat i livet igen.
Med en försiktigt rakare rygg efter de senaste positiva undersökningarna av de Mörka Områdena och en urtagande av resternaoperation, kliver jag in hos Kirurg Mia.
Pilsnabbt, antagligen precis som när hon tar första skärtaget i mänsklig hud, plockar hon ner mig.
I Cancersjukdomens okontrollerbara ickesvartvita träsk.
Igen.
Och precis som förra gången sägs allt lika klumpigt.
Ännu än absurd kontrast mot med vilken förmodad lätthet Kirurger förväntas arbeta.
Tre knivskarpa meningar.
" Jag fick inte med mig allt ut. I undersökningen av det urplockade materialet hittades en millimeterstor ny cancertumör. Vi har bestämt att hela bröstet ska tas bort i en ny operation"
Punkt.
" Några frågor? Nähä.. Tack och Hej!"
Ridå!