Arkitektur...del 1: Gaudi

Det tänks och pratas mycket om hus, om nutida kontra framtida boende, i hemmet just nu. Oftast med helt olika slutsatser.
Detta har iallafall triggat igång min gamla passion till arkitektur.
Och mästaren numero ono...Gaudi.
Den fantasin och det flödet, som den mannen omsatte i fantastiskt vackra skapelser, är avundsvärt. Allt från katedraler, bostadshus, järnsmide till möbler.
Organiskt, orgasmiskt och något av de originellaste som någonsin skapats på denna jord.




Läs även andra bloggares åsikter om arkitektur, gaudi

Maria 100 år?!

Har man (o)tur att få leva 60 år till undrar jag om man inte kommer att se ut lite så här?

Finns detta?

Är det ingen som kommit på denna snillrika uppfinning än?

Italien!

Nu är Italienresan med päronen och brollan bokad.
Rom, följt av vingårdsvistelse i Toscana och sist en titt på det sjunkande Venedig.
Tjena...mittbena! Kan bli sjukt kul.
Bara jag håller koll på skavsåren så att de inte blir infekterade i hettan.
För då skule man ju behöva uppsöka galet ruggigt sunkiga sjukhus, med nakna glödlampor och skitiga vita väggar där man förläget får smita före i de dystert proppfulla väntrummet, för att man är svensk utlänning.
Precis som förra gången.

Livet...version 2.0!?

Ibland inser man livets svindlande möjligheter . Ibland inser man även dess begränsningar.

Fel jobb!?

I mina ändlöst huvudlösa funderingar på i vilken form jag ska löneslava, är det här en riktigt rolig påminnelse om prioriteringar.







Läs även andra bloggares åsikter om löneslav, jobb

Snuttegulle

Jag är kär. Totalt knockad.
Av Oogy.
Oogy har bara ett halvt ansikte.
Den andra halvan blev bortsliten i grymma kamphundsslagsmål.
Oogy är ful som stryk.
Med det vet inte Oogy, som i sin nya familj sprider ren kärlek.



Läs även andra bloggares åsikter om oprah, hund

Dåtidens framtid

Så här snyggt framtidsretro skulle man se ut.
I sitt coola lila hår och sin snygga glittriga sparkdräkt skulle det enda man behövde oroa sig över vara vilken färg det var på knappen man skulle trycka på.

Livets låsningar

Allt känns krångligt nu. Den inre kompassen har fått fnatt.
Valen skulle kunna fattas utifrån en väl förankrad inre bäring.
Från en centrerad punkt, där ett kontrollerat, analyserat, välbalanserat och utvecklingsbehovsstyrt beslut skulle kunna tas.
Där den psykiska energin skulle räcka för att tankarna och besluten skulle följas åt av Handling.
Lite... good damm action, följt av lite sisu samt lite hederligt svenskt jävlar anamma!!
Det som får husmannen att springa alla de fyrtiotvåtusenetthundranittiofem metrarna.
Varje år.
Nu känns det som om jag är ett vilset frö för alternativens vind.
Jag önskar att tankekraften kunde vara den bördiga jord
jag kan slå rot i.
Inte vara rov för den moderna välbeställda
intelligenta kvinnans rädsla , alternativens janusbaksida, Felvalet!
Det är bättre att ha felat i valet än att inte ha valt alls.
Eller att valen är baserat på ett halvfärdigt inre landskap.

Där de bakom minnes dimmdolda
klippor
finns en skammens torra öken
där jag kan gå vilse.
Förlamas av de ännu ovända
tunga stenarnas
överraskningar.

Heliga rum

Värdiga omgivningar till det som gör livet värdigt...böcker!!