Nya vyer

Nu ska jag tro hårt igen.
Tro att jag ska få bo länge och väl här ovan, i husen som skymtar bakom träden.
I levt lugn med harmoni i väggar, tak och utsikt.
I dag fick jag äntligen nyckeln.
Tro på att min nya ekonomiska ekvation, mindre in men mer ut, ändå ska lösa sig på något sätt.
Tro på en Ny regering som inte bedriver politiken efter den gamla brodyrdevisen
" det är bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk" och en arbetsplats som kanske har bromsat in lite, i sina samma-antal-människor-ska göra-3 gånger-mer-jobb omorganiseringar, när jag ska kliva på löneslavståget igen.
Just nu är faktiskt alliansens pundiga idéer långt sjukare än vad jag är.
Politik som innebär att, om du har fått en svår sjukdom som du faktiskt har överlevt, efter över ett helt år av helvetesmedicinering, men som du fortfarande lider galet av.
Att du då ändå, efter Exakt 550 dagar, inte ska få några mer pengar av den försäkring du har betalat in till, av din lön, under hela ditt liv.
Utan du ska nu cyniskt in i arbetslöshetsförsäkringen istället.
Fast du redan har ett jobb och framför allt för att den ersättningen är Mycket sämre än den du skulle ha fått i sjukförsäkringssystemet. För du blir ju säkert friskare av att få mindre pengar?!
Detta samtidigt som samma allians sänker skatter för över 80 miljarder till vänster men framför allt till höger.
Mycket ska ha mer och Utanförskapsmänniskor ingenting.
Ännu en brodyralliansdevis.

Vardagsfunderingar

Kontrollförlusten och ovetskapen är galet svåra att bära.
Gör att Nuet försvinner i spända oroliga tankevindlingar i jakt på svar och strategier mot döden.
Vad är det som gör att jag sover minst 10 timmar och sen iallafall knappt får upp ögonen, att jag blir svimfärdigt trött i vimlet på IKEA eller att jag ofta är yrsligt okoncentrerat dimmigt ofokuserat glömsk?
Ett år av nästan konstant maratonlik fysisk och psykisk påfrestning?
Att en djupare insikt om sjukdomens tunga och snåriga omfattning har nått både kropp och knopp?
Att lärdomen om en läkarkår som inte har alla svar och kanske inte alla botemedel, tvingar in en i jävligt verklig verklighet, där de levda svaret blir att vi alla i slutändan måste bära oss själva?
Framför allt igenom den största rädslan.
Att inte få vara med längre.
Eller är det för att en av de vanligaste ställen man kan få metastater på är i hjärnan?
Sen ska det ju faktiskt flyttas, tas dubbelt så dyra lån med mindre inkomster, köpas ett nytt bohag värdigt en ny ljusare vardag och en ny variant av relation måste kännas fram och hanteras.
Man kan ju bli trött för mindre.

Pest eller kolera?

Minns att när jag för nästan precis ett år sen, fick den galet långa
behandlingsplanen var jag tvungen, för att inte balla ur helt, att blockera bort omfattningen och till viss del medicinernas lika långa biverkningslistor.
Nu har jag tyvärr läst en.
Den sista i raden i allt från trädgift till hemorrojdsalvor?!

"Liksom alla läkemedel kan Tamoxifen  orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få dem.

Vanliga (fler än 1 person av 100)
Huvudvärk, yrsel, vätskeansamling, blodpropp, blodvallningar, störningar från magtarmkanalen (såsom illamående och kräkningar), obehag och/eller inflammationsliknande besvär i tumörområdet, håravfall, hudutslag, menstruationsliknande blödning, vaginalflytning, underlivsklåda, förändringar i livmoderslemhinnan.

Mindre vanliga
Syn- och ögonförändringar, överkänslighetsreaktioner (såsom nässelfeber och angioödem ), cancer i livmoderslemhinnan,!! muskelknutor i livmodern, övergående ökad blödningsrisk pga minskat antal blodplättar (trombocyter), minskat antal vita och röda blodkroppar, förhöjda levervärden, förhöjda halter av fett i blodet.

Sällsynta (färre än 1 person av 1000)
Svullnad av äggstockarna, livmodercancer, inflammation i bukspottkörteln (smärta eller ömhet i övre delen av buken), förhöjda kalciumvärden i blodet, leverpåverkan såsom gulsot.

Mycket sällsynta (färre än 1 person av 10000)
Lunginflammation, hud-och slemhinneförändringar (ibland allvarliga).
Följande biverkningar har rapporterats som sällsynta med andra tamoxifenpreparat.
Aptitlöshet, trötthet, förstoppning, oro, depression, förvirring. "

Och den här käcka pillerna ska jag ta en om dagen i 5 år för att minska en för både mig och läkarna okänd risk för återfall.
Nu undrar man ju om den är större eller mindre än risken för någon av de ovan nämnda ruggiga biverkningarna.
Återigen är det bara att blunda och be.
Och gapa snällt.