Ibland känner man att världen är bra liten

EkoLogiskt

Tisdagens pling på dörren.
Och lådans salladshuvud är som vanligt större än mitt och alldeles jordigt och krispigt.

Datortid

Nu har jag fått in snitsen och vinner bud efter bud på Tradera.
Just nu är det 50-talet som gäller.

Tid för mig

Jag har en lek.
Att i lyssnandet på P1 Radiopsykologen komma med diagnos och svar innan den residerande dito.
Det roliga är att det stämmer varje gång. Jag har precis samma tankebanor som den psykologen.
Även andra skulle jag tro. Jag vet att jag egentligen är född till det yrket.
Då är det bara ett 2.0 högskoleprov, en kraschad ekonomi och 5 års studier med 20 åringar som skiljer mig från den drömmen. Hmmm!
Sen Sjukdomen dök upp har jag blivit mer och mer klar.
I tankarna.
Över energier och känslosmittor.
Jag ser skiljelinjerna men även beröringspunkterna. Vilka beslut som måste tas och vem som äger dem. Framför allt i min älskade ensamhet.
Tid. Där jag får tänka klart och högt.
Tystnad. Eller Min musik.
Avskildhet och gränser från röriga och  besmittade energier.
Nu gäller det bara att de klara tankarna manifesteras i en verklighet. I en ny vardag.
Därför har jag skaffat mig en alldeles egen nygammal Psykolog.
Nu är det Terapi i massor som gäller.

Ny favvo...del 2

Seg och sen som man är har jag precis upptäckt Traderas värld.
Men nu bjuder jag. Och vann just ett coolt bord från 50-talet för 2000 pix.

Ny favvo

Cool, toksnygg och intelligent oxså. Dessutom med en historia och ett djup. Såg henne på TV häromdan och blev lite kär.

Lugnt

Har några veckors respit från Sjukdomen.
Har till och med konsumerat mig tillbaka till viss normalitet.
Behövs ju en ny matchande garderob till det nya spirande fysiska och psykiska.

Alla har vi våra bördor

Now his beauty is more than skin deep.
Peter Jöback berättar.
Och man blir lite kär och är glad för den man som han väljer.

Älskade September

The face of the truth

Jag. Jag. Jag. Jag. Jag. Jag. Jag. Jag. Jag. Jag
Finn 10 fel.
Egoismen har ett ansikte. Mitt. Och det är inte ens ett vackert sådant.

Ur form

Känslorna är överallt samtidigt. Liksom tankarna.
I backlinjen, ständigt i bakgrunden, lirar den molande dova Sorgen i idoga passningar till Rädslan, som har en stark tendens att dribbla bort sig.
I mittfältet har vi bla. Tro, Hopp och Kärlek som ibland lyckas göra små framstötar. Dock är det just nu ytterst få passningar som lyckats nå fram till Acceptansen och Friden som spelar på en helt annan planhalva.

Teardrops keep on falling

Urstarka nästan primitiva känslor drar fram genom ben och märg.
Din vanliga skyddsmekanism, i form av intellektualisering , kommer inte fungera säger Kuratorn.
Du har stora förluster att sörja.
Och kroppen kommer att göra det, vare sig du vill eller inte.
Vila i det! Och gråt!  Säger hon oxså.

Simple Minds -Nu

Musiknostalgin når oanade höjder i höst. U2 missades tyvärr. Inte läge att stå bland 60.000 potentiella Smittospridare.
Men biljetter till Depeche Mode är redan fixade.
Och i min sjukdomsdimma har jag helt missat att gamla favvosarna Simple Minds har rockat på bra. Och för att sluta nostalgicirkeln helt så får man i november återigen stå?! och digga dem i 80-tals plejset Solnahallen?!

Simple Minds - Då

Innan mobilerna

De kallades kameror. Och snygga var de oxså.