onsdag 28 oktober 2009

Äntligen...eget krypin!
















Snart bor man vid pilen.














Och sitter på den här balkongen.
Njutandes av Mälarens nejder, egna odlade tomater och gott sällskap.














Och tvagar sig i detta badkar.
Oxså med duschutsikt över samma vatten.

Stokholms pärlor...Karlberg















På väg till det stora sjukhuset passeras ju Karlberg.
Där finns mycket smått och gott.
Bland annat Systrarna Andersson Hembageri. Med Stockholms godaste dammsugare. 

Tjena mittbena!?
















Nordstan, Göteborg
En tjej ∼18 ska köpa tidningen Faktum – tidskriften för hemlösa.
Faktumförsäljaren: Det var den sista tidningen för idag.
Tjejen: Men vad bra, då kan du gå hem nu!

Tjuvat från tjuvlyssnat

Försiktig optimism




















Kanske kommer det snart att kännas som om man inte kämpar i en oändlig uppförsbacke hela tiden.
Besluten är tagna och visualiserade.
Nu får vi se hur de manifesterar sig i min verklighet.

torsdag 22 oktober 2009

Hålla avståndet













Under cellgiftstiden kunde jag iallafall hasa runt hemma,
alldeles allena, med klart mindre risk för närkontakt med de läskiga baconsjukabacillerna.
Nu, i mitt nya Strålande heltidsjobb, där jag måste transportera mig fram och tillbaka med mer eller mindre hostochsnörvelfullproppade gemensamma färdmedel, för att sen vänta mellan 5 minuter till timmar i dito sjukhusväntrum, är det bara ett galet tvättande och spritande, ett lätt panikartat scannande av dagens folksamlingar efter tecken på utbrott av bacillkaskader, och rena skära böner till Gud, som står mellan mig och H1N1uslingarna.

söndag 18 oktober 2009

Psykologi

Gulligt. Och smart. Även om det bara är Modern reklam.

lördag 17 oktober 2009

Lägesrapport
















En veckas Strålning.
Två hela dagar utan att behöva joja till Karolinska.
Tre biverkningar?;
varma röda öron?, ont i ryggen och förstås den allomfattande tröttheten.

De stora i det lilla



Tre små upp piggningar, trots allt;
De Stora negerbollarna från Cafe Vanilj.
Den enormt vackra blombuketten som slår ut mot mig från köksbordet
TelefonSamtalen från Dig.

tisdag 13 oktober 2009

Skymd sikt
















Nu är det så där igen. Galet osäkert.
Känslan av att hänga totalt löst.
Att tassa på riktigt tunn is.
Eftersom sjukdomen försegår på osynlig cellnivå, utan att ge sig direkt till känna, är det bara känslan kring den som definierar min verklighet.
Tankarna följt av känslorna som avgör om min dag ska bli min eller tappas bort helt i okontrollerbarheten.

Ibland känner man sig som man bara vill bli liten och omhändertagen igen


söndag 11 oktober 2009

The power of music
















Jag kan lyssna på den tusen miljoner gånger.
"Snö" av Eva Dahlgren
Texterna is to die for. Musiken väver in dem i en stämning som träffar mig direkt i solar plexus.
Och jag blir lika glad som ledsen varje gång.
Nästan alltid kommer fulgråten. Ända inne ifrån märgen, utan några hämningar, rister gråten genom hela mig och tar med sig dåsorg och nuelände.
Efteråt ett märkligt lugn.
Det är bara just hennes kombination av musik och text som så precist kan fånga känslan av mitt liv och med henne kan jag ta in Hela allvaret i mitt nu.
Utan att krakelera helt.

lördag 10 oktober 2009

En annan vardag



















Åkte pendeltåg. Med ett nytt lila månadskort. I morgonrusningen till och med.
Alla såg ut som jag minns dem. Lagom tröttmosiga med antydan till vinterns kranka blekhet.
Jag fick följa med i normalitetens lämmeltåg ända till Karlberg och St.Eriksplan och kanske även en bit på 3:ans buss. Men efter att Sveriges medicinska elitungdomar gått av vid Karolinska Institutet började sakta avvikningen.
Till min värld. När jag svängde in på CancerVägen till Radiumhemmet var jag definitivt i Utanförskapet igen.
Väl inne i Strålbehandlingsbyggnaden är det bara vi.
Vi med scarfsar, peruker och fjuniga små punkfrissor.
Vi som med olika former av för snabbt delande celler sitter där,  för att invänta att uppladdade joner och elektroner ska skjutas på dessa våra inre fiender.
Några av de snälla Andra, som valt att använda sina yrkesliv för att försöka hjälpa i den här galet motsägelsefulla situationen där vi återigen ska döda delar av oss för att sen återuppstå i en friskare cellform, bjöd upp mig på det stenhårda bordet under den gigantiska kanonen.
En mindre gosig plats som kommer bli min vardag under 5 mörka höstveckor framöver.
Sen var det bara att ligga blixtstilla med händerna fast över huvudet i över en halvtimme.
Medan 3 olika små kvinnor pilade ut och in och ritade med tuschpenna på och runt mitt krigsärriga, silikonöverfyllda f.d bröst, upprepade de mystiska siffrorna 96 och 97 massor av gånger och flyttade på mig någon millimeter hit och dit, detta mellan de dödligt osynliga laser och röntgen strålarna som flög genom rummet.
Det gick ju förstås inte så bra.
Mina armar och händer tvärdomnade bort av syrebrist och började röra på sig alldeles av sig själva.
Varpå en av di små glatt sa; Jaha.. Maria du har rört dig en millimeter så därför måste vi börja om igen.
Utan någon som helst känsel i armregionerna och på vobbliga ben stapplade jag mig 2 timmar senare hemåt igen.
Välkommen, Fredrik och din allians, som vill förvandla det här till ännu en girig verksamhet där man ska heta kund och tjänas pengar på. Sen ifrågasättas om man inte har stannat lite för länge i sitt Utanförskap och kanske skulle behöva chockas tillbaka till de närandes värld igen genom att få ännu mindre pengar och mycket mer oro som grädden på vårt sjukdomsnitlottsmos.
Välkommen att gå en vanlig fredag i mina eccoskor!

fredag 9 oktober 2009

Gatans musik

Laddade ner direkt. Låter lite som uteikylan Papa Dee.
Verklig talang.

HBO...igen.

Trodde inte att vampyr temat skulle hålla. Men det gör det. Med råge. Och Du...jag vill verkligen göra Dåliga saker med dig.

torsdag 8 oktober 2009

Here we go again
















Till ytterliggare en ny byggnad i Karolinskas jättelabyrinter.
Med nya empatiskt omhändertagande sjuksköterskor.
Med ännu Större och dyrt avancerade Maskiner.
Med en tredje behandlingsmetod i form av lasrar och strålar i millimeterprecision.
Jajustdet...jag har ju cancer.