Jag kan lyssna på den tusen miljoner gånger.
"Snö" av Eva Dahlgren
Texterna is to die for. Musiken väver in dem i en stämning som träffar mig direkt i solar plexus.
Och jag blir lika glad som ledsen varje gång.
Nästan alltid kommer fulgråten. Ända inne ifrån märgen, utan några hämningar, rister gråten genom hela mig och tar med sig dåsorg och nuelände.
Efteråt ett märkligt lugn.
Det är bara just hennes kombination av musik och text som så precist kan fånga känslan av mitt liv och med henne kan jag ta in Hela allvaret i mitt nu.
Utan att krakelera helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar