måndag 14 juni 2010

Sådetsa!



















Stundar 2 veckor av undersökningskaos.
Igen.
Sen kommer Beskeden.
Jag ska, ska, ska överleva den här skiten!!!

Rå energi



Det enda som hjälper.
Mot den galna tröttheten.
En stund.
Och som vanligt tänker jag på Dig.
This is the melody of us.

lördag 5 juni 2010

Håret...en odysse















Före.































Under.

















Efter.


I det 100:de inlägget i tjötandet om denna min allomfattande sjukdom kan man bl.a notera bakgrundsbytet.
Som oxså innebär före och efter en relation.
Och den långtidssjukskrivnes typiskt obäddade säng.
Och en hund i tyg, från Ikea med namnet Gosig, men som egentligen borde vara riktig.
Men håret kom tillbaka.
Lite tunnare och mycket gråare.

Ibland känner man sig lite mindre säker på sin och andras framtid

Livsfrågor



















Hur gör man?
De utbildade säger att för att komma över livshotande trauman ska man bearbeta.
Helst i ord, bilder och genom kroppen.
Det finns till och med en ny majsig terapi;

" Ögonterapi är en relativt ny terapiform som nu erövrar terapivärlden. Genom medvetna specifika ögonrörelser når man den plats där allt kopplat till problemet/känslan du söker för finns lagrat.
Det som är speciellt med EMDR är att metoden tycks påverka den informationsprocess i hjärnan som har funktionen att bearbeta upprörande händelser. Positiva känslor aktiveras samtidigt som det traumatiska minnet och då kan det bli en utsläckning av den negativa reaktionen. Det gör att rädslan kan bearbetas klart för att därefter upphöra.
Ögonrörelserna är jätteviktiga, eftersom de bidrar till att man slappnar av och därmed blir mer mottaglig för att nå känslor som blivit låsta i hjärnans informationssystem. Det fungerar lite som hypnos, men i korta små omgångar."

Så att man kan komma till det stadiet där kropp och knopp slappnar av och verkligen förstår att det hela är över.
Att man har klarat sig. Och är trygg igen.
Men om man inte vet. Att livsfaran inte finns där längre.
Om man måste leva med att sin egen kropp helt plötsligt kan vilja ta livet av sig själv.
Igen.

Trötthetens orsaker



















Den kommer pö om pö.
Hela Insikten om den där enkla meningen.
Maria; du har bröstcancer.
Yttrad för nästan 1.5 år sen, gick den in, men sen rikoschetterade den snabbt ut och har liksom svävat. Någonstans precis på kanten till mitt medvetande.
För vad som sen hände blev ju bara vardag.
Att droppa i sig gifter, att skära bort kroppsdelar hit och dit, att stråla.
Fortfarande har jag ingen som helst aning vad det där stora maskinerna, som lät precis som bläckstråleskrivare, egentligen gjorde med min kropp.
Igår skakade det loss rätt ordentligt.
Ända djupt inifrån mellangärdet rister det fram i våg efter våg.
Det är bara att hänga med. Och gråta. Gråta som jag aldrig gjort förut.
Men säkert kommer göra igen.

onsdag 2 juni 2010

Bakslag



















Jahaja.
Försökte våga leva lite.
Vips. Den förbannade förlamande obeskrivbara Tröttheten. Rakt i solar plexus.
Igen.
Hjälp.