Ve och fasa

Nu är det rörigt. Gråt och ångestkladdiga kuddar.
Tagna felbeslut lämnar mig ingen ro.
Imorgon är det dags för nya och bättre.

Bodytalk

Det är en sån enormt konstig känsla att obönhörligt sakta fyllas av insikter som skapar rastlös handlingskraft och okuvlig livsvilja.
Men samtidigt bara bli smalt tyngre och fult svagare i en kropp som bara längtar efter att få röras och beröras i frisläppanden av åratals av uppdämda energier.

Just do it.

Det finns där.
Fortfarande lite svävande och undanglidande men ibland dyker det upp.
Starkt, stort och befriande.
Känslan, vetskapen och den saknade pusselbiten.
Andligheten.
Men hur gör man?
Som den halvgamla analytiskt intellektuella vänsterradikal med gravt underutnyttjad höger hjärnhalva man var.