Nu ska jag tro hårt igen.
Tro att jag ska få bo länge och väl här ovan, i husen som skymtar bakom träden.
I levt lugn med harmoni i väggar, tak och utsikt.
I dag fick jag äntligen nyckeln.
Tro på att min nya ekonomiska ekvation, mindre in men mer ut, ändå ska lösa sig på något sätt.
Tro på en Ny regering som inte bedriver politiken efter den gamla brodyrdevisen
" det är bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk" och en arbetsplats som kanske har bromsat in lite, i sina samma-antal-människor-ska göra-3 gånger-mer-jobb omorganiseringar, när jag ska kliva på löneslavståget igen.
Just nu är faktiskt alliansens pundiga idéer långt sjukare än vad jag är.
Politik som innebär att, om du har fått en svår sjukdom som du faktiskt har överlevt, efter över ett helt år av helvetesmedicinering, men som du fortfarande lider galet av.
Att du då ändå, efter Exakt 550 dagar, inte ska få några mer pengar av den försäkring du har betalat in till, av din lön, under hela ditt liv.
Utan du ska nu cyniskt in i arbetslöshetsförsäkringen istället.
Fast du redan har ett jobb och framför allt för att den ersättningen är Mycket sämre än den du skulle ha fått i sjukförsäkringssystemet. För du blir ju säkert friskare av att få mindre pengar?!
Detta samtidigt som samma allians sänker skatter för över 80 miljarder till vänster men framför allt till höger.
Mycket ska ha mer och Utanförskapsmänniskor ingenting.
Ännu en brodyralliansdevis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar