Förändringens inneboende tröghet

Medans vi äter, knullar, grälar om disken, konsumerar och sover så forsätter några av jordens sista?! ärevarv runt solen.
Människoartens strålande utveckling på denna planet har ju tillskrivits dess förmåga att anpassa sig.
Dess hjärnas excellenta plastiska förmåga. Dess briljanta sociala samspel.
Men vad ända in in helvete är det som händer nu?
Har alla dessa egenskaper imploderat?
Har de basala ganglierna, helt tagit över?
Kroppen, och framför allt hjärnan som är ett sjujädrans energikrävande organ, försöker alltid ta den lättaste vägen. Den minst energikrävande vägen.
Det tycker jag mig se många empiriska exempel på i vardagen.
Alla genvägarna i gräsplättarna på väg till bussen. Att nästan alla står kvar vid den dörr som inte öppnas i tåget. Att man till 90 procent äter samma frukost hela livet.

Forskningen har kommit fram till att hjärnans reaktioner på förändring, eller ens tanken på förändring sitter i pannloben.
Där sitter arbetsminnet, som är en snabb, lättrörlig och anpassningsbar del av hjärnan.
Dock med ett stort minus. Den kräver mer och snabbare bränsle.
Detta är mer energikrävande för kroppen att producera, så den geniala kroppen tar istället vägen via hjärnans hårddisk, de basala ganglierna.
Dessa små jäklar sitter djupt inne i hjärnan och har mycket mer kapacitet och drar mycket mindre bränsle.
De basala ganglierna kontrollerar de vane- och rutinmässiga delarna av vårt beteende.
När det begränsade arbetsminnet blir överbelastat, vilket det blir rätt lätt, växlar hjärnan ner till en primitiv del. Amygdala, känslocentret, och vi känner obehag, trötthet och även ilska. Sen kopplar den på de basala ganglierna för att spara bränsle.
Och vips så återgår vi i tänk och beteende som är rutinmässigt och familjärt.
Och där kan vi stanna hela livet om vi vill.
I samma otidsenliga frisyr, i samma outvecklande relation, i samma politiska åsikt som far och mor; ätandes samma onyttiga mat, liggandes i samma soffa och tittandes på samma fördummande tidstjyvsTVprogram.

Under tiden lever livet sin gilla gång.
Det upptäcks t.ex att vi har levt över våra tillgångar.
Att jorden tar emot mer värme än den sänder ut. Som i sin tur kan få konsekvenser.
STORA konsekvenser. Som att Grönlandsisen smälter. Att världshaven höjs 7 meter.
Hur tas det här emot och diskuteras på vår gemensamma lilla jord?
Ety vi även lever i en tid där konsumismen är vår nya religion.
Där rädslan behövs för att förstärka vår otrygghet, som det sedan erbjuds lösningar på i form av ännu mer konsumtion.
Där vi konsumerar media väldigt många timmar per dag. Där en världsbild byggs upp som är farlig, genom ett otroligt fokus på negativa nyheter.
Och nu kommer den ultimata farliga nyheten.
Vi KAN faktiskt gå under.

Många är de som har ropat" Vargen kommer".
Nu verkar det dock som om profeterna har blivit bildade politiker, journalister och vetenskapsmän med väl underbyggda fakta.
Fakta som dessutom manifesterar sig i verkligheten genom mer eller mindre apokalyptiska väderkonsekvenser.
Vad händer då med vår smarta hjärna som ska ta till sig allt detta genom dessa filter?
Samma forskning säger att om hjärnans uppmärksamhet väcks av något, så skapar den och förstärker kopplingar. Om uppmärksamheten läggs på negativa saker är det de kopplingarna som förstärks.
Hjärnan kan också fokusera på det negativa orossignaler som sänds ut från amygdala. Vilket i sin tur kan förstärka motståndet mot de förändringar som den intellektuellt förstår måste ske.

Som art vet vi att det behövs förändringar. Snabba STORA förändringar.
Som samma art har vi en tendens att styras av en hjärna med både fantastiska förmågor samt en med kontraproduktiva inneboende primitiva funktioner som skyr förändringar och vill att allt ska vara som det alltid har varit.
Där har vi det...motsättningen som kan vara slutet på ännu en art på jorden.




Läs även andra bloggares åsikter om konsumism, hjärnan, klimathot