Jag har ännu ej riktigt fått ihop måbra ekvationen.
Variabeln maten är någorlunda löst.
Fortfarande, efter nästan 2 år, lyser sockret med sin vita frånvaro.
Alldeles alldeles själv har jag gjort det, dock med ovärderlig hjälp från tidiga pionjärer som Sanna Ehdin och Kathleen DesMaisons, eller senare sådana, som den tokbra doktor Oz som huserar hos Oprah Winfrey på dagarna.
Med hjälp av tydliga fakta, en helhetssyn på kroppen och ett färdigt program som kunde följas, så gick de till slut in.
Socker är en drog. Socker är beroendeframkallande.
Mer så för oss med en hjärnkemi som är i olag från början. Socker bryter ner celler och orsakar sjukdomar.
Så när den känslomässiga kopplingen , socker= för tidig död, äntligen slog till kombinerat med en ökad känsla för mitt egenvärde och framsläppandet och tillåtandet av min livsglädje.
Då funkade det.
Jag slutade kämpa mot och började istället givandet.
Det är där jag står nu.
Jag vill vara i givandet oftare. Jag vill spegla mig i det i relationer, jag vill lönearbeta varje dag utifrån det och jag vill ge mig själv tillåtelse att må ännu bättre.
Att flytta upp ännu ett steg i kärlekens hus. Till övervåningen.
Där jag kan släppa in Ljuset och vinden via stora öppna fönster. Där det är högt till tak och där jag kan tänka stora tankar.
Läs även andra bloggares åsikter om socker, beroende, kärlek, givande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar