lördag 25 april 2009

Tillsammans är vi starka













Hälften klart.
3 av 6 av min kära idegransräddare idroppade.
Det blir lättare samtidigt som det blir så mycket tyngre.
Insatserna blir högre men Rutinerna flyter på.
I med den medicinen efter den för att motverka den.
Försöka komma på någon mat att äta de första dagarna som sen absolut inte går att äta under överskådlig tid pga av det betingade illamåendet som gifterna skapar.
Sist blev det vårrullar.
Nu blir det mest någon av de 90 näringsdrycker, som jag via den svenska skatteunderstödda modellen, får hemsänt nästan gratis via landstinget.
Nu har jag ju själv glatt betalat skatt under rätt många friska år. Men det är först i den här behövande positionen man inser vilket snillrikt system det är.
Vi delar på överskotten och bördorna. Utan att någon ska tjäna pengar på att vi alla behöver trygghet och struktur.
Jag är så enormt tacksam över den vilja att genuint hjälpa och ge, som finns i alla dessa medmänniskors arbeten och ansikten, och de resurser de fått för att jag ska kunna fladdra in och ut i alla dessa sjukhuskorridorer och rum , som den skadeskjutna fjäril jag är.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vad konstigt det är. Ingen erfarenhet går att läsa sig till. Du håller på att få en unik erfarenhet av det som händer i ditt liv just nu.
Kram Tessan

Maria sa...

Otaliga gånger varje dag försöker jag tänka... du kan inte kontrollera vad som händer dig men du kan välja hur du reagerar på det. Ibland klarar jag att bara sitta, i lugn fridsam tystnad...ibland vaknar jag i okontrollerbar gråt.