Radiodays

Har undvikit att ta in De Andra Sjukas berättelser. Vet inte riktigt varför.
Kanske blir det då för stort. För verkligt. För tragiskt.
Men idag lyssnade jag på en.
Sen lyssnade jag oxså på Linda Olssons sommarprogram. Underbart.

Stockholms pärlor...Björn och Jonas.

Hurra. Idag kan man ju sitta upp. Nätvegeterar lite. Och knappshoppar. Choklad. Ekolådsgrönsaker. Handdukar. Lakan.
Allt det gamla svettgiftiga måste bort.
Som vanligt har Jonas intressanta tankegångar.
Läs eller hör Björn och skräckblandasförtjusas.
Han Är min idol.
Och snart blir han Stjärnan på slottet precis som Jonas redan varit.
Mumma!

Slutspurt?!

Jag är i sistaholmomgångenidegranskoma.
I en overkligt galet Varm tillvaro där jag och kroppen börjar fatta vidden av vad jag varit med om, är medicinerna och giftlivlinetrådarna nu bortplockade.
Ljudet av Antiklimaxet dånar i öronen tillsammans med de friska grannbygdebadarnas skrik.
Ack...min stilla gifttid. Du var min värsta och bästa vän.
Nu ökar tempot. Beslut ska tas. Brev från sjukhus med Tider dimper ner i brevlådan.
Till läkare, provtagningar, strålningar. Taxi till sjukhus ska åkas, där Röntgenläkaren för sista gången ultraljudsuttyder de Mörka Områdena, och meddelar glatt att hon inte ser något alls längre?! Kirurger beslutar om hela eller delar av bröst ska kapas. Jag piper samtidigt fram en undran om jag får ha min egen CD på under operationen och om Hon vill vara så vänlig att tala lugnande och positivt till mig under arbetet. Blicken sa mig att hon tyckte jag var dagens jobbigaste patient.
Samtidigt ska oron i leden och besluten som fattas där, försöka hållas på avstånd.
Hjälp!

Ve och fasa

Nu är det rörigt. Gråt och ångestkladdiga kuddar.
Tagna felbeslut lämnar mig ingen ro.
Imorgon är det dags för nya och bättre.

Bodytalk

Det är en sån enormt konstig känsla att obönhörligt sakta fyllas av insikter som skapar rastlös handlingskraft och okuvlig livsvilja.
Men samtidigt bara bli smalt tyngre och fult svagare i en kropp som bara längtar efter att få röras och beröras i frisläppanden av åratals av uppdämda energier.

Just do it.

Det finns där.
Fortfarande lite svävande och undanglidande men ibland dyker det upp.
Starkt, stort och befriande.
Känslan, vetskapen och den saknade pusselbiten.
Andligheten.
Men hur gör man?
Som den halvgamla analytiskt intellektuella vänsterradikal med gravt underutnyttjad höger hjärnhalva man var.