Jag är i sistaholmomgångenidegranskoma.
I en overkligt galet Varm tillvaro där jag och kroppen börjar fatta vidden av vad jag varit med om, är medicinerna och giftlivlinetrådarna nu bortplockade.
Ljudet av Antiklimaxet dånar i öronen tillsammans med de friska grannbygdebadarnas skrik.
Ack...min stilla gifttid. Du var min värsta och bästa vän.
Nu ökar tempot. Beslut ska tas. Brev från sjukhus med Tider dimper ner i brevlådan.
Till läkare, provtagningar, strålningar. Taxi till sjukhus ska åkas, där Röntgenläkaren för sista gången ultraljudsuttyder de Mörka Områdena, och meddelar glatt att hon inte ser något alls längre?! Kirurger beslutar om hela eller delar av bröst ska kapas. Jag piper samtidigt fram en undran om jag får ha min egen CD på under operationen och om Hon vill vara så vänlig att tala lugnande och positivt till mig under arbetet. Blicken sa mig att hon tyckte jag var dagens jobbigaste patient.
Samtidigt ska oron i leden och besluten som fattas där, försöka hållas på avstånd.
Hjälp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar