Den Onda armen tillåter inte datande i någon större utsträckning just nu.
Jag tror jag har tagit examen mindfulness nu.
I den stora sängvänthallen, precis innan dörrarna till operationsalen, under de 20 minutrarna jag tvingades vänta, i landstingets gräsliga urtvättade jättebebisunderbyxor och enorma onesizefitsallrock.
Just där.
Utan lugnande droger. Låg jag och bara var i nuet.
Visserligen i ett skapligt taskigt nu.
Men ändå.
Sen kom Lars. En helt underbar person. Verkligen rätt man/kvinna, det var lite svårt att avgöra, på rätt plats. Skrattandes med honom gled jag in i narkosen.
Totalt superduper trött gled jag ur den 2 timmar senare. Sen kommer jag inte ihåg något förren jag låg på Avdelningen med Riktigt Sjuka Tanter.
Eftersom dessa damer hela tiden, mer än mindre högljutt, lät som om de höll på att dö, fick jag efter ett antal försök att somna tillbringa större delen av småtimmarna i ett förråd.
På morgontimmarna fick jag gå hem med mitt blod och lymfgeggadränage.
I en ICA plastpåse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar