Långsamhetens tack och lov!

Igår lagade jag mat.
Kärleksmat. Lyxmat.
Mat med råvaror utan tillsatta medel av olika slag för att maximera utfall och profit.
Mat som kostade skjortan, eller åtminstone lika mycket som två dito på HM uppsydda av slavlönearbetande letter, just bara för att den fått bli till i sin egen takt med full smak.
Mat som tog 4 timmar av mina enda två löneslavsfria dagar denna vecka att skära, mixa och puttra på spisen.
Hujedamej...vad det puttrade!
I över två timmar puttrade kött, kryddor och grönsaker ihop sig till en ljuvligt salig blandning. En sammanblandning av koncentrerade smaker som hade gift ihop sig i glädje och blivit något helt annat än en vanlig lasagne.
Men bara för att det fick ta tid.
Mat-aforen är enkel.
Vi människor är precis likadana.
Vi behöver tid att puttra loss, att få bli till och kanske komma ut som fjärilar ur våra skal.
Vi behöver någon som pysslar om och tror.
Men framför allt behöver vi varann.
Sammangåendet som kan ge fantastiska underbara resultat.
Hallelulja!


" En sten på marken
ska man inte förakta,
den har också en himmel
-bara vi ger oss
tid. "
Bo Setterlind