Nuförtiden är jag så trött att jag bara fastnar.
I en malande tanke. I långa frusna ögonblick. I sängen, upp till 12 timmar i sträck.
Igenom känslor och händelser flyter vardagen.
Och jag liksom ovanpå den.
Jag köper lägenhet för en massa siffror, målar upp klart annorlunda framtider och samtalar om sjukdomen som om den verkligen är vardagsmat.
Och hoppas på en mjuk landningsplats när verkligheten känns igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar