Så kom den då till min energiräddning. Stödgruppen.
Vi var 6 kvinnor som äntligen fick dela sina galet omöjliga sjukdomserfarenheter med De som kan förstå de oförståeliga.
Nu förstår jag varför man i den annars så tungamedicininriktade bröstcancerforskningen kommit fram till att de som går i stödgrupp har nästan dubbelt så stor chans att överleva.
Att den absolut bästa onkologläkaren på Karolinska, Thomas Hatschek, dessutom vågade säga "det har gått bra för dig", trots att jag krånglade till hans viktiga forskning genom att hoppa av i sista stund.
Att han även såg och hörde mig och utan minsta invändning skrev remiss på allt jag behövde, har gjort all skillnad i världen.
Nu är jag på banan igen.
Läs även andra bloggares åsikter om stödgrupper bröstcancer, Thomas Hatschek, bloggar om bröstcancer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar