Baronessan av Sorg

I´m living and breathing a totally unknown air of reality.
Varje tanke är delad i två scenarier av ytterlig verklighet
I en har jag ännu en ny cancerform.
Och med den, efter ett år av att utsatthet, kroppens insikt vad det innebär. Genom massiv trötthet och vilja att dra ihop sig i krampaktig fosterställning och bara stänga ute.
I den andra tanken är jag bröstcancerfri och ska bara genomgå en relativt vanlig säkerhetsrutinoperation som kommer avlöpa galant och som jag kommer skutta upp från och in i tillvaro utan sjuk som prefix.
Och när jag tittar på, alltid utifrån, de Andras facebooksvärldar är det bara känslan av återupplevd riktig existentiell Ensamhet som fyller upp min lilla förkrympta värld.

I mellanrumstiden

Even this shall pass.
Står det nu varje gång jag känner på min nya ring.
För att bli påmind.
Och för tredje gången läser jag om kapitlet " Upptäckten av den inre rymden"
i En ny jord.. av Eckhart Tolle.
För att komma ihåg. Att där i tankarnas mellanrum finns den.
Friden.

Rädslans pris

Ibland blir det bara Så fel.
I livets vindlande tassemarker. I kroppens fantastiskt sinnerika mekanismer.
När Hela den bitterdjupa känslan av att ha tillbringat de senaste 5 åren med helt fel person, slog upp i maggropen, golvade dess kraft mig totalt.
Hur kan man ta såna ruggiga felbeslut och svika sig själv så totalt?
Varför skrek ingen i mitt ansikte; kasta inte bort din kapacitet så här!!!
Det viskades och ropades från de som verkligen såg och älskade mig. Det kommer jag ihåg.
Men larmet från inre orosvulkaner var ett mäktigt filter.
Sen, när kroppen skrek, på tokmaxvolym, genom att dessa gamla troll manifesterade sig i cancerverklighet, fattade jag äntligen.
Men ändå tog det ett helt år av min dyrbara lånade tid att bryta sig loss.
Att få tillbaka min kapade energi och min erkända livskapacitet.
Även fast min inre milda visdom röt till många gånger, genom kristallklara drömmar där jag bokstavligen blev kvävd, fortsatte jag rationaliseradet. För jag var fortfarande rädd.
För min egen styrka. Rädd, att allas självklara gudomliga rättighet, att bli älskade utan förbehåll och trots tidigare synd, inte gällde mig.
Men nu förstår jag. I hela min sargade kropp och min oförstörda själ.
Vad Jonas Gardells vision handlar om.
Vad Eckhart Tolle lär ut.
Och det är en sån lisa och tröst nu när det ännu en gång verkar ha gått fel i celldelningsmekaniken.
I precis sista stund tog jag mig själv ur operationsröran på Karolinska.
Med risktagning på hög nivå väljer jag att gå min egen väg. Vilken är ännu höljt i viss dunkel.
Men i meditation, information och i vänners kärleksformation hoppas jag.
På rätt frågor. Och kanske några svar.

Operation rädda min manlighet

Datorlös får man snylta på andras breda band.
Efter att ha hört Comhems försäljare ett antal gånger, genom cellgiftskomor och strålningsdimmor under det här året, så föll jag till föga och tänkte att gratis telefoni är välan bra.
Men det var det inte. Genast började krånglet.
Utan dator får jag inte tag i Informationen.
För nu börjas det igen.
Nästan precis ett år efter första Beskedet och den hysteriskt ångestfyllda period av internetsökande efter svar och kontroll är jag lite tillbaka på ruta ett.
Den ständigt närvarande cystan på min kära högra äggstock, som förut ansågs  ofarlig, är nu ett rejält hot.
Och nu är det autostrada till operationsbordet.
Tyvärr försegick detta planerade ingrep av ett totalt obegripligt dåligt läkarbesök med en importerad Öfverläkare från Holland.
Han såg inte Mig och jag fattade inte ett jota av hans sammelsurium av språk.
En sak hörde jag dock. Högt och klart.
Vi vill ta bort båda äggstockarna.
Neeejjjj!!!!
Där sitter ju de stackars kvarvarande hormonerna som ska ge mig en någorlunda livskvalitet i min ovissa framtid.
Framförallt Testostoronet, som jag insett är allt viktigare i min nya Antiöstrogena värld, och dess barn Sexuell Lust och Livsenergi.
Det är ju Massage, Motion, Meditation, Antiinflammatorsik mat och Sex i Mängder som ska rädda mig.
Förhoppningsvis ska det nya krävda läkarbesöket, med en kvinnlig läkare , nota bene, och 3 timmars intensivt googlande ge mig något slags underlag till ännu ett av dessa galet svåra Beslut.