I´m living and breathing a totally unknown air of reality.
Varje tanke är delad i två scenarier av ytterlig verklighet
I en har jag ännu en ny cancerform.
Och med den, efter ett år av att utsatthet, kroppens insikt vad det innebär. Genom massiv trötthet och vilja att dra ihop sig i krampaktig fosterställning och bara stänga ute.
I den andra tanken är jag bröstcancerfri och ska bara genomgå en relativt vanlig säkerhetsrutinoperation som kommer avlöpa galant och som jag kommer skutta upp från och in i tillvaro utan sjuk som prefix.
Och när jag tittar på, alltid utifrån, de Andras facebooksvärldar är det bara känslan av återupplevd riktig existentiell Ensamhet som fyller upp min lilla förkrympta värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar