Lite mer sisu och lite mindre gnällig yrsel nu.
Tyvärr är jag nog rätt själviskt yvig.
I den totala understimulansens eftermäle kommer kommunikationsbehovet.
På alla plan. Med alla.
Och behovet att fördjupa och verkligen Se.
Som en urkraft. Sprunget ur snuddandet vid slutet. Och hand i hand med hoppet.
Kan dock vara så att jag pratar sönder.
Sånt som är nytt, lite skört och som kanske handlar mer om kroppsspråk.
It´s a fine line between Love and...
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar