Nya vårblad
tvekar inte inför sitt öde
falla och förmultna
Tog mig i hampan och steg närmare livet idag.
Vågade planera lite för en roligare framtid.
Söp in lite gamla trygga välkända dofter och konturer.
Förenormaliteten må ha varit en chimär. Men den slår lätt Efterkaosets ångest.
För när det nu, ur dessa galna tider, inte steg någon sprillans ny urstarkt målmedvetet evalverad Maria, utan bara ett vilset knytt, så får väl kartan ritas om.
Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar