Olika äro löneslavandets verklighet.
Själv sitter man och drar ruggigt färgglada toksmå rektanglar på en datorskärm fram och tillbaka. Andra i min närmsta krets trycker på olika knappar och säger "Klart" mest hela dagen.
Men igår var jag på tuttfabriken.
Där lökar och deras ägare slussas in på löpande band. Sen kläms, trycks och petas det- allt för att vinna kriget mot cancercellerna.
Tänk att jobba med det där hela dagarna.
En sköterska som lägger upp oändligt många variationer av brön, i en maskin som gör dem till inget annat än tokplatta degklumpar av fett.
En doktor, av manligt kön-nota bene, som varje dag, 8-5, tittar in i tusentals rattar för att i de grå skuggornas dal, upptäcka eventuella svarta elaka klumpar.
Och till sist en annan doktor, av samma manliga kön, som tar sin matlåda och går till jobbet och där sticker in i väldigt låååånga nålar i väldigt många honkar.
Jag tackar ödmjukast för att dessa människor väljer att göra detta varje dag och ber till högre makter än Allianspacket, dels att det finns tillräckligt med skattestålar kvar till denna och dylika verksamheter, dels att the big C behagar hålla sig borta från min kropp.
Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar