Folksjälar

Eftersom det fortfarande antagligen råder brist på stålar TV-huset på Gärdet, efter de hutlöst kostsamma olympiska lekarna, består utbudet nu av en blandning av billiga nordiska produktioner. Såsom de norska programmet om flygrädsla jag Råkade se igår.
Megaskumt program!
Kom igen...Flygrädsla...ett allvarligt vitt-medelklass-problem, delat av många med mig.
Men i det här programmet avhandlat i någonslags konstig naiv töntig flåshurtig ton, som när jag tänker efter, alla norska program jag någonsin sett har haft.
Typ... talkshower med mesiga programledare, Flesknes och "Tomtar på loftet" som gick någon jul.
Eller som att alla danska program har en mer rakt på, vardaglig och aning pedagogisk ton.
Typ, Anna Holt, relationsserier och program om hur man använder örter.
Eller finska program.
Nåja...under mina 35 år som TV tittare kan jag faktiskt inte komma på att jag sett speciellt många.
Men det är väl så , att precis som den finska folksjälen är, inåtvänd, svår och mer benägen att hänga i bastun, visar den sig i deras TV-program.
Precis som den danska och norska!? Häpp!!
Men den svenska då?
Har vi någon FolkSjäl kvar?
Har den inte suddats ut av den Moderna Tidens skrajsna radergummi?
Eller är det Sommartorpet, Melodifestivalen och "Svensson Svensson" som speglar vilka vi är? Att vi alla vill sitta långt ute i naturen i ett fräsigt nyrenoverat torp tittandes på lagom knasiga människor som inte kan sjunga eller är roliga.