tisdag 24 november 2009
Statistiken talar högt
Tänk att det nu finns bevis på min övertygelse om att vi mår bättre av att finnas där för varandra på både mellanmänskligt och på ett samhälleligt plan.
Om nu bara de rödgröna kan använda det här rätt och se till att sopa mattan med borgarna nästa år så kan vi kanske rädda det kloka gamla socialdemokratiska folkhemsbygget.
Att läsa Johan Ehrenberg och Sten Ljunggrens tell-it-like-it-is-artiklar är lite som klia på ett myggbett. Det gör ont men är skönt samtidigt.
Särskilt denna gör mig galet arg och om möjligt ännu tröttare.
tisdag 17 november 2009
Sakernas tillstånd
Nuförtiden är jag så trött att jag bara fastnar.
I en malande tanke. I långa frusna ögonblick. I sängen, upp till 12 timmar i sträck.
Igenom känslor och händelser flyter vardagen.
Och jag liksom ovanpå den.
Jag köper lägenhet för en massa siffror, målar upp klart annorlunda framtider och samtalar om sjukdomen som om den verkligen är vardagsmat.
Och hoppas på en mjuk landningsplats när verkligheten känns igen.
onsdag 11 november 2009
Tillsammans
Så kom den då till min energiräddning. Stödgruppen.
Vi var 6 kvinnor som äntligen fick dela sina galet omöjliga sjukdomserfarenheter med De som kan förstå de oförståeliga.
Nu förstår jag varför man i den annars så tungamedicininriktade bröstcancerforskningen kommit fram till att de som går i stödgrupp har nästan dubbelt så stor chans att överleva.
Att den absolut bästa onkologläkaren på Karolinska, Thomas Hatschek, dessutom vågade säga "det har gått bra för dig", trots att jag krånglade till hans viktiga forskning genom att hoppa av i sista stund.
Att han även såg och hörde mig och utan minsta invändning skrev remiss på allt jag behövde, har gjort all skillnad i världen.
Nu är jag på banan igen.
Läs även andra bloggares åsikter om stödgrupper bröstcancer, Thomas Hatschek, bloggar om bröstcancer
tisdag 10 november 2009
måndag 9 november 2009
Kroppens visdom
Hela min varelse skriker.
Inte mer såndär sjuk strålning!
Efter friska solstrålar istället.
Inte mer hoptrasslat inre och yttre mörker!
Efter ljus och nyplockade solmogna frukter och grönsaker.
Efter ett ny mer livgivande boplats på jorden?
torsdag 5 november 2009
Bad vibs
Nu är det trasselsuddigt.
På väg hem från mitt dagliga strålvärv var det som att dra ner en rullgardin.
Med en kropp som en urvriden gammal trasa och en hjärnan som går på oroshögvarv, tankad av min totala uppkoppling på de allmänna farsotskrigsrubrikerna, grät jag hela vägen hem, på alla tåg och bussar, utan ork att bry mig ett skvatt om min omgivning.
Och har gjort så ända sen dess.
Borttappat är all meditation, alla mindfulla tankar och all aptit.
Kvar är bara en seg härva av Rädsla och total Trötthet.
söndag 1 november 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)