I min nya föresats att skratta minst en gång per dag, för att kanske balansera Niagrafallen av gråt något, läste jag detta.
"En av mina bästa vänner har just fått en iPhone.
Hon är alltid så (relativt) först med det sista.
Lite ungefär som att åka Vasaloppet och tillhöra startgrupp åtta.
Det gjorde Mark när han åkte Vasaloppet.
Det var han, de lama och de lytta.
Det fanns inte mycket mänsklig stolthet där.
Startskottet gick ungefär samtidigt som de första åkarna kom i mål.
Nu smsar min vän konstiga och icke-existerande ord till mig.
Sedan skickar hon ett ”ber om ursäkt-sms” om att hon håller på att bli GALEN på de pyttesmå knapparna.
Jag svarar: ”Världen är grym mot oss med feta fingrar!”
Jag känner att jag just uttryckte en av de eviga sanningarna.
Min vän svarar att hon bara inte visste hur grym.
Jag svarar: ”Gråt inte, syster, twittra!”
Världen är grym mot oss med feta fingrar! Man borde kanske tatuera det någonstans."
Jonas Gardell
Förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar