Fett bakochfram och uppochner

Trött... men med en hygglig vecka bakom mig, där jag frossat i allt och praktiserat mindfulness i 180, gör att jag kan nog sova lugnt trots att den hiskliga idegransbarken ska droppas i igen imorgon.
I veckan kommer oxså brevlådan att innehålla en 2000 spänns laddning DVD-Tvserier och en lunta kvalitetsböcker samt ekologiskt grönt te.
Allt för att pigga upp den enormt tråkiga sjuktillvaron.
Den nya färdiglagade hemlevererade maten och alla näringsdrycker kommer kanske göra att jag återigen inte tappar en massa kilon. På inrådan av dietisten har jag dessutom inhandlat gamla onyttiga klassiker som hönökaka, kaviar och gräddleverpastej med saltgurka. All mat jag lagat och frusit in är dessutom berikad med decilitrar av Vispgrädde och Smör!
Den här totalomvändningen i mattänket är jättesvår att hantera mentalt.
De 2-3 senaste åren har ju handlat om att bli av med beroendet av socker och kolhydrater.
Men nu är det basic 101 i överlevnad som gäller.

Terapi...del3

Lyxåkte taxi ända från hemdörr till teater och fick skratta riktigt ordentligt för första gången på månader.
I "Obesvarad kärlek " galer Babben Larsson tokfalskt och det är jätteroligt varje gång.
En ny sorts trötthet gör att sådana där utflykter tar ut sin rätt och idag orkades det bara med en snigelfartspromenad till Konsum.
Shoppade glatt bernaisesås och glass i mängder. Måste feta upp mig innan nästa holmgång.
Peruken har anlänt och det var precis i rätt tid för nu stramar det som bara den i hårbotten och i duschen ligger de stora hårtussarna.
Fler fantastiskt vackra blomster och presenter har oxså anlänt som lyfter både hjärta och sinne.
Tack!

Terapi...del2

Tokmånga kan verkligen använda sin kamera och dator.
Och här har någon samlat dem snyggt och prydligt.
Shyrre!

Konstterapi

Rond 1 är förhoppningsvis över och i de vackra tonerna från Vivaldi kan jag för första gången på 9 dagar känna mig lite hungrig.
Halleljulja!
I kortisondimmorna är det stört omöjligt att koncentrera sig.
Efter dagar av eftermiddagssåpor är det uppfriskande med lite nätkonstsurfing.
Det är något med det guldiga, de ihophörande sammanpressande och de starka kvinnorna som tilltalar mig enormt.

Kamp för livet

Nu är det fight.
I ena hörnan, en något darrig Maria, men med hela Karolinska och dess samlade vetenskap, mediciner för 1300 kr och en livsvilja som heter duga, bakom sig.
I andra hörnan, de mörka skuggorna som delar sig snabbt och äter sig in i nya blodkärl och celler.
Igår började vår sida med en 2 timmars behandling där vi satte in en ultrafin tråd som nu löper genom ett blodkärl från armen upp till ett ännu större ovanför bröstkorgen.
Efter 3 försök med en jädra massa stickande 2 cm ner i armen och en röntgen för att se att de hela satt där det skulle, var det bara att vobbla vidare till nästa doktor.
Där stacks det i total frontalattack rakt in i de mörka skuggorna för att utvärdera deras styrkor och svagheter.
Efter den dagen var det bara att erkänna att jag behövde använda mitt sprillans nya färdtjänstkort.
Fortfarande ny i de sjukas värld, trodde jag naivt att det var väl precis som vilken taxiresa som helst.
Nixpix. Här ska det som vanligt sparas pengar på de som redan är svagast.
Först får man beställa via en central växel.
En växel som landstiget upphandlat tjänster av, och för att det företaget ska tjäna mer pengar, har utlokaliserat till Moldavien.
Där pratas det inte speciellt mycket svenska vad jag vet.
Så det går hårresande historier i branschen om alla fel och kommunikationsmisstag som begåtts. Sen måste alla resor förstås samordnas på ett kostnadseffektivt sätt.
Vilket innebar att jag först fick vänta i 40 minuter på taxin, som istället för att åka direkt hem till mig, tog en avvikare till Alvik för att lämpa av en gamling. Jag hade nog kommit hem fortare på cykel.
Idag började vår hörna med att peta i sig 32 ( + 32 från igår i förbyggande syfte ) kortisontabletter.
Sen låg vi i dropp i 3 timmar för att få i oss det tunga artilleriet av cystostatika.
Efter det måste vi ta ytterligare 3 tabletter mot illamående och droppar för att motverka dessa tabletters förstoppningseffekt.
Imorgon måste vi dessutom injicera oss med en spruta vitablodkroppshöjande medel+ alla 35 tabletterna. Efter det trappas det ner på det massiva tablettintaget och efter en vecka har vi 2 veckors respit i kampen innan nästa holmgång.
Denna match beräknas pågå i 6 omgångar.
Hur jag beräknas må genom allt detta är okänt, dock vet man att kampen från min sida till stor del kommer att utspelas i peruk.

Möjliggöraren

Livskostymen är för trång.
Svängrummet finns inte. Inte fysiskt och framför allt inte mentalt.
I´m not claiming my space.
Står inte stadigt i min självklarhet.
Tappar bort mig i relationernas mentala kartor.
De inre sambanden behöver bli tydligare.
Insikterna om sakernas tillstånd är brutalt klara.
Ändlighetens sken är upplysande.
Snälla Gud...enkel är min bön!
Ge mig bara mer tid!