Lyxåkte taxi ända från hemdörr till teater och fick skratta riktigt ordentligt för första gången på månader.
I "Obesvarad kärlek " galer Babben Larsson tokfalskt och det är jätteroligt varje gång.
En ny sorts trötthet gör att sådana där utflykter tar ut sin rätt och idag orkades det bara med en snigelfartspromenad till Konsum.
Shoppade glatt bernaisesås och glass i mängder. Måste feta upp mig innan nästa holmgång.
Peruken har anlänt och det var precis i rätt tid för nu stramar det som bara den i hårbotten och i duschen ligger de stora hårtussarna.
Fler fantastiskt vackra blomster och presenter har oxså anlänt som lyfter både hjärta och sinne.
Tack!
2 kommentarer:
Usch, nu känns du långt bort. Först kände jag att jag under inläggens gång lärt känna sjukdomen i dig, och även lärt känna dig med sjukdomen. Men nu vet jag inte. Jag både vill skoja... vad har du valt för peruk? Osså spånar min hjärna iväg till något som jag skulle vilja haft. Samtidigt skulle jag så gärna vilja fråga dig vad sjukdomen gör med dig just nu! Hur blev det för dig när peruken kom, hur blir det för dig när håret faller av och huden i huvudet stramar?
Kram Tessan
Att fullkomligt duscha av sig sitt allt sitt hår på en gång, var en surrealistisk upplevelse. I allt som händer mig nu är det här med att förlora håret en ganska oladdad sak. Men du vet ju att jag inte är någon glammig smink och hårkvinna.
I valet mellan efterlängtat långt rött hår eller lockigt blont valde jag en peruk som ser ut precis som mitt hår innan. Boring!
Skicka en kommentar