I det stora UniversitetsSjukhusets värld ser jag människor i mer eller mindre förfall.
På väg i korridorerna till min datortomografi på CentralOperation, pilar bårarna förbi med de som ligger. Inte i stånd att säga något, inneslutna i sig själva och fångna i och av kroppen. Förvånansvärt tacksamma över att de iallafall ligger just där just nu.
Passerande förbi alla väntrum på Central, Grön och Röd Röntgen, ser jag och sambon de sittande.
Fortfarande kraft kvar att småprata nervöst med sköterskorna, läsa tanttidningarna eller gå och kissa, innan kontrastvätskan blixtsnabbt får dig att panikslaget känna att du för första gången i vuxen ålder har kissat på dig.
Förvånansvärt många sitter där helt ensamma.
På väg till Bröst och SarkomMottagningen på Radiumhemmet blir jag omkörd av de springande.
De som är där varje dag, som onkologer, lokalvårdare eller som 25 åriga studenter som nervöst tittar på sin handledare för att se om de gör rätt när de drar ultraljudsgrunkan över mitt bröst.
Förvånansvärt många sticker nålar i just mig.
1 kommentar:
Jag hoppas det är okej med lite kissochbajshumor.
Jag har faktiskt inte hört om någon vuxen som kissat på sig. (Inte helt sant, jag har sett en del i jobbet.) Något jag däremot hört av både nära och kära, är att de gjort nr 2 i brallan. Känns ju nästan lite äckligare...
Kram Tessan
Skicka en kommentar