fredag 20 mars 2009
Konstterapi
Rond 1 är förhoppningsvis över och i de vackra tonerna från Vivaldi kan jag för första gången på 9 dagar känna mig lite hungrig.
Halleljulja!
I kortisondimmorna är det stört omöjligt att koncentrera sig.
Efter dagar av eftermiddagssåpor är det uppfriskande med lite nätkonstsurfing.
Det är något med det guldiga, de ihophörande sammanpressande och de starka kvinnorna som tilltalar mig enormt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, jag kan förstå det. För mig är det de guldiga som suger sig in i min blick.
Kram Tessan
Skicka en kommentar