fredag 20 mars 2009

Konstterapi



















Rond 1 är förhoppningsvis över och i de vackra tonerna från Vivaldi kan jag för första gången på 9 dagar känna mig lite hungrig.
Halleljulja!
I kortisondimmorna är det stört omöjligt att koncentrera sig.
Efter dagar av eftermiddagssåpor är det uppfriskande med lite nätkonstsurfing.
Det är något med det guldiga, de ihophörande sammanpressande och de starka kvinnorna som tilltalar mig enormt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja, jag kan förstå det. För mig är det de guldiga som suger sig in i min blick.
Kram Tessan