När överkirurgen skulle förklara varför han inte fick skära i mig direkt, fanns där inget förutom ett kallt konstaterande att jag nu var överflyttad till Radiumhemmet.
Bakom meningarna som dessutom inte sas direkt till mig utan svamlades fram till sambon istället, fanns en total avsaknad av värme och medmänsklighet och en tokbrist i utövandet av yrket.
Varför var jag inte den enda som gjorde som kroppen skrek?!
Den enda som ställde sig upp skrek rakt i Mr Kirurgs ansikte" Jag är fortfarande en högst levande människa och du kommer inte få skära i mitt kära bröst när jag kommer tillbaka hit!!"
Jag gick istället direkt till en av hans underbara, underställda och underbetalda sjuksköterskor och sa att den läkaren var värdelös på patientomhändertagande och gjorde just ett uselt jobb.
" Jaha, så personkemin stämde inte mellan er. Det är bra att du nämner sånt här. Men han är en mycket duktig kirurg iallafall"
Personkemi- my ass!
Ytterliggare en läkare som behöver gå den av oss sjuka emotsedda
"Basicpsykologikursen för hur man på ett humant sett behandlar medmänniskor som får livshotande besked"
1 kommentar:
Jag har redan skickat onda ögat och ska slå honom när jag ser honom.!
Kram Tessan
Skicka en kommentar